Vintersolstånd

Den allra mörkaste dagen lyser vit, klädd i gnistrande snö, drömmande vårdrömmar under sitt kalla täcke. Solen hasar sig över grannens hustak, men den lyser idag också. Snön bär spår av natten. Ett rådjur, en hare, en katt. Kanske en räv under månens skiva.

Människan hämtar sin tidning. I morgon blir dagen längre.

Total månförmörkelse

Jag har sett den totala månförmörkelsen. Den sker när månen befinner sig i jordens konformade skugga. Den totala månförmörkelsen lyser mörkt röd.

Ängelns röst

"Nu är ängeln borta", så sjunger hon bland tärnor och ljus. Nej, han är inte borta, jag hör ängelns sång. Jag hör ljudet av frasande vingar i en gymnastiksal en tidig morgon i december. Textraden var nyskriven när du första gången låg i min famn. "Är du jordens största skatt?" Jag viskade mitt ja i ditt fjuniga huvud och din nyfödda doft. "Är det själva himlen som jag gungar i min famn?" Ja, jag har sett himlen stiga ner till min jord tre gånger.

Långt ifrån nyfödd är du, min skatt, med den klara flickrösten. Himlen speglas än i dina ögon.

Allhelgona

Tre generationer i en bil. Regnet suddar ut bergens och skogarnas konturer, färgar sjöarna mörkt grå. Molnen har stigit ner från himlen. Duggregnet blåser oss i ansiktet när vi närmar oss. Tre generationer framför grå stenar. Namn och datum. Ni ligger nära varandra. Samlade för alltid. Jorden är svart och kall. Bäddar in den med granris, pryder den med ljung, lyser upp den med en lykta. Du får ett hjärta av mossa. Och så en liten vit sten för saknaden efter en morfar. Gravstenen har en tom ruta. Hon står levande bredvid mig. Tysta reser vi hem igen.

Några dagars lek av vädret och jorden är vit som snö. Ännu en kyrkogård. Vi skyndar oss över med den låga solen i ögonen. Välbekant doft av tjära härinne. Människorna här saknar någon idag. Namn och ålder, ett ljus för var och en. Det blir din tur ett fruset ögonblick. Ljuset tar vi med oss till soffan där du inte längre sitter. Låter det brinna medan kaffet dricks.

Arbetsveckan saktar in. Vid mitt köksbord minns jag hur du kupade dina händer och blåste. Ditt ljud, vi hörde det på alla resor, alla gånger vi tappade bort varandra. Ett helt liv försökte du lära mig. Kupar min händer och blåser. Då hör jag ljudet. Ditt ljud i mina kupade händer.

Målarfärg

Novembers pensel målar världen mjuk och mild. Den mest underskattade av månader sjunger världen till ro. Huggtänder köps in till ivriga monsterbarn. Blodfärg provsminkas. Bakom kommersialismen finns behovet att bli skrämd, att närma sig okändhet och död. Vi kommer alla att bli rädda, vi kommer alla att dö.

Någon rensar ur, möblerar om och köper målarfärg. För när någon dör fortsätter någon annan att leva.

Silverspegel

Stannar i steget den mörkaste och vanligaste av höstmåndagar. På väg mot tvättstugan ser jag att terassdäckets halka glittrar. Hör jag frasandet av nytrampat frostkysst gräs. Ser jag hästhagens pöl spegla världsrymdens oändliga silverljus. En liten månlyst människa tar några steg till.

Hälta

Jag kan se hans osynliga hälta, hur han linkar där han går. Han slant på Maslows första trappsteg, tillitens trappsteg. Jag kan se hans tårar, barnets tårar i mannens ögon. Barnaögonen som såg en sned värld och trodde den var rak och rätt. Nu syns han inte mer. Han har rusat vidare för att inte fastna, inte fästa sig.

"Instruktioner för skalbaggar"

För att man skall kunna flyga måste skalet klyvas
och den ömtåliga huden blottas.
För att man skall kunna flyga måste man högst upp på strået
också om det böjer sig och svindeln kommer.
För att man skall kunna flyga måste modet
vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda.

Margareta Ekström

Bortom hederns gränser

Det finns ett land bortom hederns gränser. Där slutar solen lysa från den klarblå himlen. Där strålar nattens svarta stjärnor med förintande mörker. Den rymden är tung att bära.

I motljus

Sensommar med höstkänsla. Huttrar under molnen. Men barnet är upprymt som ett barn. Idag ska saxofonen hämtas. Det ljusnar mot kvällen och värmer oväntat. Sneddar över gräsmattan in under mörkgrön tunnel av lövverk. Källardörren är öppen, nedanför trappan en liten förväntansfull kö. Där finns ett brunt fodral med hennes namn. Vi får öppna locket. Se, men inte röra än. Det är ett vackert instrument som lyser nyputsat mot oss. Hon säger att det är det allra bästa instrumentet för det är guldfärgat och det är så vackert att spela på i motljus.

Under vinbärsbusken

Under vinbärsbusken blir jag plötsligt mycket liten och mycket sorgsen. Plockar de sista bären och minns din uppbragda fadersröst. Saknar den krävande och lätt besvikna rösten med det välkryddade språket. Ingen grälar längre på mig så. Ingen förväntar och kräver samma saker som du.

Idag hade orden lyft upp, inte tryckt ner. Lyft upp till dina tankar om mig, dina önskningar om mig. Regnet smattrar, hästarna frustar till tröst. Men jag är mycket liten och mycket sorgsen.

Se människan

Hon kom till oss efter oändligt många minuter och sekunder med tung snö fallande utanför i den slaskande morgonen. En dotter med allt det okända hos en nyfödd människa. En liten storebror tog mina dagar. Om natten lärde du känna mig, genomskådade mig med din outgrundliga blick.

Åtta och ett halvt år senare är du lika klok. Du behöver en dag att se mig och att bli sedd. Så vi reser iväg en stund. Vi ser en ny stad och vi ser varandra över kaffekoppen och festisen. Vi vistas hos varandra i tvåsamhet en stund. Älskade unge, du är min och din egen.

En regnig dag i juli

Det finns människor som man lutar sig mot med ett helt liv. Människor som man badat i vattenpölar med iklädd läckande galonbyxor. Människor som man cyklat iväg på tältsemester med i oskuldens tid. Människor som man våndats över den första kyssen med. Långt senare kan man mötas en regnig dag i juli och tala om utökade semesterdagar och installationer av bergvärmepumpar till ekot av en uppväxt.

Resan del V

Till slut vänder vi hemåt. Den lilla båten lämnar den vinkande kvinnan och de skällande hundarna bakom sig. Ön blir mindre och mindre. Barnens hjärtan brister i blåsten. De kommer att läka, bli starkare. Till nästa gång.

Dagen mörknar mot kväll. I söder är natten svart och regnig. Vi saknar soluppgången efter klockan ett. I Västerås vänder du dig mot mig. Barnen sover. Klockan är 02.18. "-Nu har vi åkt 300 mil."

Den sista biten dansar älvorna över ängarna i gryningen. Där är våra grindstolpar. Här är vårt hem. De vita rosorna har överlevt vintern och slagit ut.

Resan del lV

Sista natten tillsammans. På en ö i havet värms en bastu. Denna varma sommar har värmt havsvattnet och de badar tillsammans, gång efter gång. Uppspelta plaskanden och glada rop färdas över vattnet. För en stund har de samma ålder. Min stund i bastun blir ensam och stilla. 85 grader, vattnet fräser till vattenånga på stenarna. Havsvattnet svalkar min nakna kropp och man undrar vem som uppfann badkläder. Kvällen är ljus, tiden går inte att uppskatta. I väster är klockan en timme tillbaks. Här befinner vi oss i framtiden.

Resan del lll

Här lutar jag mig tillbaka i pinnsoffan och betraktar. Låter dem odla sin relation och ställer mig i bakgrunden. Jag är alltid deras bakgrund, jag finns alltid kvar. Barnen behöver alla sina viktiga människor. Kärleken lyser om dem. De ska leva länge på minnet. Jag lär mig mycket om långsamhetens lov. Lär mig att backa och ser alla mina fyra diamanter, var och en. Förvarar kunskapen närmast hjärtat. Bär med den in i vardagen.

Resan del ll

Resan går vidare genom städer och höga kuster med vidunderliga utsikter. Övernattar på en stor turistförvaring. Fylld av barnaktiviteter, men barnen saknar den lilla skogssjön. Långsamt blir träden kortare, avstånden längre och himlen lite närmare. Långt mellan städerna, avståndens definition förändras. Platsen de längtat sig tårögda efter finns faktiskt. Vi tystnar och fyller bilen med förväntan. Där, ett blått hus, det måste vara deras. Jo, de saknade människorna bor faktiskt här. Hundarna rusar skällande emot oss. Vi är framme.

Resan, del l

Somliga resor är mycket långa och mycket viktiga. Vi färdas i bil genom sommarlandet och låter det ta tid. Stannar vid en hembygdsgård med café och loppmarknad. Köper till min förvåning en handarbetsbok från sent sjuttiotal, trots att jag regelbundet slarvar bort min egen symaskin. På eftermiddagen korsar vi älven jag sam i som barn. Ortnamnen blir välbekanta och dialekten mjuk. Första övernattningen planeras till en plats där min far sov förra sommaren. Där är fullt, men jag kan ana hans fotspår i sanden. Vi reser tillbaka en mil. Får veta att morfars far, Georg Bartolomeus, föddes här. Barnen badar i skogssjöns mjuksvarta vatten. Vågorna viskar en
hälsning från mormor, syslöjdslärarinnan. Hon skickade mig en handarbetsbok. Somnar leende, omgiven av goda andar.

Junimåne

Junimånens gula sken mellan björkarnas gröna löv mot ljusblå himmel. Bara fåglarnas tystnad talar om natten.

Efter 23 år

Efter 23 år blir jag glad av dina steg i trappan. Efter 23 år blir jag lycklig när du ler. Jag behöver din tandborste i badrummet och din kaffekopp på köksbordet. Jag vill snubbla över dina skor i hallen och sucka över dina dammsamlande sladdar. Jag behöver din blick som ser mig. Jag behöver din famn som håller ihop mina brister. Och jag släpper dig aldrig.

Springer

Litet barn lärde sig gå till slut. Nu springer han ifrån mig skrattande. Han tar min hand och säger "kom". Vi ska gå ut i livet och se på fåglar, flugor och katter. Vi upptäcker vatten och grushögar, bilar och traktorer. Lilla barn, jag håller din hand och lånar din förundrade blick.

Vila

Den allra sista resan går genom djupa skogar och blånande berg. Det är en viktig resa, utan allvar och sorg. Bilen fylls av värme och prat. Du är vårt bagage och vi låter din ande vila över oss. Du var sällan tyst. Men orden är slut nu och vi ska föra dig till en plats att sova gott på.

En liten by i hjärtat av din hembygd. Här andas historien av din släkt, av vår släkt. Vi finns i kyrkan, vi finns vid den gamla ruinen, vi finns i ditt allra första hem. I din faders hem och i din farfars bryggeri. I en liten sjukstuga i dessa skogar började ditt liv. Nu för vi dig tillbaka dit du en gång började.

Urnan är av ljust trä, ditt namn, dina datum. I det bortersta hörnet, nära gransuset med utsikt över sjön. Bredvid din mor och din far. "Sov gott farfar, jag hoppas att du har det bra där du är nu."

Här vilar du i frid.

Vingar

"Meningen med livet kanske helt enkelt är att skratta, kramas och äta glass. Så länge man kan. Medan man kan. Och sedan torka sina nya färggranna vingar i solen och flyga iväg."

Ur Rut och Knut tittar på liv och död

Sköna maj

Hon är här igen, maj, den skönaste av månader. Sår små fröer som gror innan jag ens börjat vänta. Ser tulpanknopparna svälla för varje dag. Vallmons blad frodas i rabatten. Aklejan breder ut sin grönska. Irisens vassa blad sticker upp ur jorden. Björken får musöron och jag inspekterar rosor. Vinterns kyla verkar ha tagit några. Får rådet att låta dem vara. Vänta och ge dem tid. Kanske blir det åtminstone rotskott.

Flyttfåglarna skränar på himlen, skatan bygger en våning till. Fågelholkarna får nya invånare.

Och syrenknopparna lovar en dröm i lila.

Picknick

Gula trämöbler i strålande aprilsol. Sjön blank och nästan båtfri. Båtarna på land drömmer våta drömmar. Ägarna slipar och längtar. Litet barn och storasyster. Han kan inte bli lyckligare. De går till stranden. Inbjudande men iskall två veckor efter isens försvinnande. De badar fötterna och huttrar leende. Björkarna är rödbruna, snart sprickfärdiga. Deras grönska håller andan några dagar till.

Barnspråk

Orden strömmar ur den lilles mun. Härmar och bubblar med en tunga ovan vid uttalet. Jag lyssnar. Han kommer att berätta de mest vidunderliga saker för mig. Sådant som bara en människa utan konventioner och erfarenheter kan säga. Han kommer att tala om hur allting är för första gången. Livet är en fascinerande plats.

Den första berättelsen är redan berättad. I kvällsstundens ro i sängen säger han: "Kisse maa." Han berättar om katten, som han inte ser, och om dess ljud, som han inte hör. Ett fångat minne får jag av honom.

Aprilsol

Stor sandstrand i flödande aprilsol. Viken är isfri, men där ute breder istäcket ut sig. Håller fast i vintern medan våren drar. Det mullrar och våndas. Det blir vår och det blir sommar över vattnet.

En gul fjäril mot din bruna sko. Det är en vacker plats att låta modet sjunka på. Det är skönt att vara två. Släpper ut den vita duvan och hoppas att hon hittar en kvist även denna gång. Jo, det finns nog olivträd kvar. Det blir vår och det blir sommar.

Tvåårsdag

Kolsvart natt för två år sedan. Ensamma på vägen, bara vi och vågorna som rullar in var sjätte minut. Litet barn vill födas. Morgontimmar, dagen gryr. Värken ändrar karaktär. Trycker mot jorden. Men barnet kommer inte ut. Till sist, klockan 11.31, sträcks din vänstra hand ut mot livet. Du föds med ansiktet mot världen.

Går en promenad med födelsedagsbarnet. Enorma snödrivor smälte och det blev en ny vår. Genom det gamla och förtorkade skjuter våren sin gröna vilja mot ljuset. Jag rensar bort, ger plats åt nytt hopp.

Påsk

Skärtorsdag med röda kinder och fräknig näsa. Sjalett om huvudet och förklädet knutet om midjan. Liten bror får följa med storasyster en bit. Mamman i fönstret ser bilarnas faror. Sedan får två små käringar gå själva. Ett par timmar senare kommer de hem på trötta ben med fyllda korgar. Tänk att det finns platser man vågar lita på.

Långfredag med hagel, regn och solsken. Aprilvädret är ombytlig som puberteten. Barnen ligger förundrade på marken och låter haglet trumma. Vi glömmer att lida och ha långtråkigt. Tror ändå att vi behöver en sådan dag. En dag åt sorg, smärta, lidande och död. En stilla dag att begrunda.

Påskaftonens kalasbord i huset som är lite tommare. Vi gläds åt varandras sällskap. Går ut i garaget. Där står din närvaro. Du säger något glatt och skrattar lite. Får stanna i tvättstugan tills mitt leende lagt sig.

Påskdagens kyrka är full av uppstånden glädje. Körerna sjunger, dottern dansar med nylockat hår. Eftermiddagens gäster är långväga och efterlängtade. Vi tar vid där vi slutade. Tid och avstånd betyder så lite.

Annandagen blir en annan dag.

Inte en födelsedag

Idag är det någon som inte fyller år. Idag sjunger ger vi inga presenter och vi sjunger inte "Ja må du leva". Idag planerar vi urnnedsättning och gravsten. Idag äter vi våfflor och dricker Jägermeister. Underlig kombination, men vi minns inte en dussinmänniska idag.

Idag leker barnen kurragömma med sylt i håret. Springer runt och fyller rummet med skratt. Idag lånade jag ett par skor som mist sin ägare. Gick några steg. Det gjorde ont.

Väskan

Det stod en väska i mitt hus. Hitlånad några dagar. Den hade innehållit din allra sista packning. Den hade stått i ditt allra sista rum. Känner igenom alla fack. Söker efterlämnade livstecken. Tomt. Inte ens en papperslapp. Fyller den med en kudde. Gömmer den under ett täcke. Jag vill inte att den ska vara tom. Orkar inte se den.

Dit du for till sist behövdes ingen packning.

Vårkänslor

Litet barn känner på våren. Lägger sig i de nyss framsmälta grusfläckarna på uppfarten. Allldeles stilla. Kisar mot solen med ryggen mot marken. Lyckligt leende. Rullar några varv i leran. Slår sönder den tunna isen på en vattenpöl. Vispar i vattnet med vantförsedd hand. Jo, vanten var vattentät. Sticker ner ansiktet i vattnet. Kommer strax upp igen. Bruna vattendroppar i pannan. "-Blä!" utropar han glatt och provar en gång till. Litet barn är lycklig med hela kroppen.

En stund

Denna förmiddag är min. Inga barnaröster, inget vuxet sällskap. Bara jag och katten. Lyssnar på tystnaden. Öronen, de susande sönderbråkade, vilar. Förmiddagskaffe, dagens viktigaste måltid. En paus, befriad från mineraler och vitaminer.

Är så lycklig över intensiteten i trebarnslivet. Sjunger matkassarnas och tvätthögarnas lov. Håller reda på föräldramöten, läxor, aktiviteter och glömmer att kolla om äldste sonens kindtänder växer som de ska. Det är liv. Fullt av liv. Men även mammor måste lära sig att hålla balansen.

Sömn

Barnen sover nu. Fridfulla ansikten mot kudden. Drömmen smeker dem på väg mot natten. Katten i fåtöljen öppnar ena ögat när jag smyger in för att släcka lampan. Hans dag brukar börja klockan fyra med ett högljutt spinnande uppskattat av ingen.

Stjärnorna tänds där solen lyst och lockat av mig mössan. Blinkar åt oss. Ibland krockar de och hamnar utanför omloppsbanan. Liksom människorna.

Vårvinter

Ny årstid med två ansikten. Skyhöga smutsiga drivor med vassa kanter i råkall blåst. Smältande snöfall mot bilrutan. Pudrar vitt över brun snö. Viker sig och sjunker ihop under plusgraden. Snön rasar från taken.

Gnistrande snö i ljusare kvällar. Ljuset väcker flyttfågeln som flaxar längtansfullt i mitt bröst. Istapparnas hoppfulla droppande. Katten skuttar ivrigt, vädrar vår. Känner solen värma, den är närmare nu. Hör snödropparna nynna djupt där nere. " Inte varmt, men nästan vår."

Sånger

Modern sjunger för barnet. Sånger från minnets bortesta vrår fyller rummet. De lutar sig bakåt och glömmer. Tiden blir oväsentlig och barnet utan ålder. Januaridagen strålar in genom fönstret, iskall och gnistrande. Inget tröstar som tidlösa toner. Inget lindrar som mjuka melodier. Fadern i sängen lyssnar också. Hörseln är det sista sinne som lämnar kroppen.

Besökare

Fullpackade bilar, skidboxar och kaffe på termos. En doft av fjällsemester. Människor på väg. Från en annan plats. Besökare. Jag går bland dem. Lufsig jacka, praktiska skor, mössan nedtryckt över bortglömd frisyr. Lördagsgodis till en vanlig lördag. När dörrarna slår igen ler jag och vet. Jag är inte längre på besök.

Snö

Världen är dold och förändrad. Våren blir fylld av upptinade överraskningar. Bortglömdheter som leksaker, blomkrukor och sådant man tappat.

Täcket får tak att brista. Vårt har fått en värmande huva. Hoppas det håller.

Katten har dålig jaktlycka, svart mot vit snö. Går in och jagar farliga papperstussar, ligger på lur under trasmattorna.

Barnen får ett sportlov värt namnet. Skidor, skridskor, pulkor som stannar av all snö. De lär sig ett nytt ord; pulsa. En vinter att minnas. En vinter att lägga till barndomens magiska minnen.

Barnets dröm

Barnet drömde om natten. Kistan stod framför ytterdörren, den som leder in i huset där morfar bodde. Plötsligt skjuts locket åt sidan och den döde är vid liv igen. Han har konstiga svarta ögon, oseende, men blicken vaknar och ser sig tyst och förvånat omkring. Så hoppar han upp. Frisk, stark och glad. Som på bilden i kyrkan, där han satt på sin cykel, gångstavarna på pakethållaren. Vinden i håret och livsglädjen lysande omkring sig. På väg, en lycklig dag.

"-Vi sprang in i vardagsrummet, mamma, och där åt vi bullar och tårta. Alla skrattade, mamma."

Jag svarar, tårögd och leende: "-Jag tror att morfar kom till dig i drömmen. Jag tror att han vill att du minns honom så. Frisk och glad, vid ett bord fullt av bullar och tårta."

Sorgen över bröstet lättar och jag tillåter mig att tro att drömmen var sann. En liten sekund får jag tro att du lever igen.

Tal vid en minnesstund

(Känsliga läsare varnas, talet innehåller svordomar, som sig bör.)

Det här talet är till nödrimmens okrönte konung.

Han som åt mullroff* till frukost och viff* till middag.
Han som i min barndom hävdade att vi hade en beduin* i badrummet
och ett latrinskåp* i vardagsrummet
och att mamma var femtiofyra år.

Det var alltid lite varmare där han var,
för ingen kunde läsa av en termometer som han.

En gång träffade han den krönte konungen
och " Han var för jävla liten, karln!"

Kantarellerna i skogen bävade när han gick ut för att "överlista" dem.

En god väns ord får bli avslutning: "Jag tror att han var jävligt nöjd med sitt liv."




* mullroff betyder müsli, viff betyder biff. Beduinen var en bidé och latrinskåpet ett vitrinskåp.

Sjukhus

Sjukhus. Denna märkliga stora byggnad innehåller livet i koncentrerad och destillerad form.

Första våningen, en kolsvart natt i april. Klamrar mig fast vid den älskade maken medan värkarna för mig närmare det nya livet. Sådana resor gör man inte ensam. När dagen är ny och klockan snart slår tolv föds en människa.

Sjunde våningen, en strålande vinterdag i januari. Du klamrar dig fast vid min hand. Det är en ung och stark hand. Det gör ont att gå ifrån livet. Sådana resor gör man inte ensam. När nästa dag kommer och klockan slagit tolv dör en människa.

Jag smeker din kind, gulnad och raspig av skäggstubb. "-Älskar dig, pappa. Sova gott". Hur lever man utan pappor?

Dikt

"Säg, har du nån skog
i din himmel Gud
att gå till en finen kväll
En tocken där gammel skog, du vet
med smörsopp och kantarell

Men har du en skog
i nån utkant, Gud
vill jag gå där i ensamhet
och lyssna på bäcken
och fågelsång
hos dig i all evighet"

Gunnar Ehne

Fritt tolkad från värmländska av Kina

Nyårsafton

Uppklädda till tänderna. Det är fest. Smyger in i ditt mörka sovrum. Ur mörkret hörs din röst, förväntansfull och glad. Den låter som du. Och jag blir varm av hopp.

Du har läst recept, planerat och förväntat. Hummer, champagne och oxfilé.

Sedan äter du uttröttad och somnar innan tolvslagets löften. Men den som slåss mot döden med hummer och champagne har vunnit.

Ur mörkret hör jag din röst. Den låter som du.

And the rest is silence

Och fågelungen i den stora sjukhussängen är min pappa. "-Du måste andas!" ber jag. Då andas du igen. Nu andas du inte mer. Jag är ett faderlöst barn.

Tuggor

Sitter här med sorgen, den svarta, och vet att den är mig given. Måste tugga i mig den, trots att den smakar bitter tomhet och tusen tårars hav. Kan blunda än, men varje blinkning ger mig ännu en glimt av det jag inte gärna ser.

Än finns skydd. Som när fostervattnet blir en kudde mot värken. När hinnorna brister blir smärtan skarp och vass.

Det gör ont att vara med om födelse. Det gör ont att vara med om död.

Stjärnor

Det strålar av stjärnor på min väskaps himmel. I natt vill jag blinka till några av dem på andra sidan det stora vattnet. Konstnärssjälen i den lilla staden, hon som alltid har tid. Barndomsvännen i den stora staden, hon har fötterna i båda mina världar. Mina vackra, vackra damer som aldrig tar små snibbar av livet. Den som delat mitt arbete i ett yrke som kostar både skratt och tårar. Vännen som bodde så nära intill, men som var en stannfågel, en av de klokaste.

Ni får mina ord i kväll.

Skymning

Blå skymning i midvintertid. Minutvisaren närmar sig fyra. Stelfruset landskap. Våren vilar under snön. Vädergudarna lovar mer kyla och snö. Snön lovar att lysa i mörkret. Låter julgranen brinna några dagar till.