Smulor och skärvor

Trädgården i blekt novemberljus. Förvånade människor i solens tappra strålar. Gräsmattan har förvandlats till våtmark. Stora skräphögar som ska fraktas bort. Sedan. Ingen förlåtande döljande grönska kvar nu. Räcken och trappor målade med rostskyddsfärg. Fult och hållbart. Ibland målar jag över, när ögat längtar efter vitt. Snart skavs det bort, men rostskyddsfärgen består.

Bakom ett litet fallfärdigt staket, under en förvuxen barrväxt, blommar, den tjugotredje november, en högsommarblomma. Nu kortväxt och småblommig, men den står där så tapper i det svaga solskenet.

Inne ligger inredningstidningarna på hög. Bilderna saknar smulor och skärvor.

Sällsam sång

Allhelgonamörkret tätnar omkring mig.
Flyttfåglarnas skri när de försvinner
lämnar svarta streck i mina ögon.
I en okänd rymd svävar en tömd farkost.
Jag vandrar i tystnaden
efter en sällsam sång.