Uppklädda till tänderna. Det är fest. Smyger in i ditt mörka sovrum. Ur mörkret hörs din röst, förväntansfull och glad. Den låter som du. Och jag blir varm av hopp.
Du har läst recept, planerat och förväntat. Hummer, champagne och oxfilé.
Sedan äter du uttröttad och somnar innan tolvslagets löften. Men den som slåss mot döden med hummer och champagne har vunnit.
Ur mörkret hör jag din röst. Den låter som du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Kristina! Spännande det kändes helt plötsligt att läsa det du skriver istället för att jag ska vara den du har läst i mina skolår. Förstår att du blev svenskalärare, duktig är du minsann. God fortsättning får jag väl önska och sådär. :)
SvaraRaderaÅh, vad roligt att du hittat hit, Britta! Lite bakvänt att bli recenserad av en gammal elev :). Lycka till med ditt eget skrivande! Du är också duktig minsann!
SvaraRaderaHan har rest.
SvaraRaderaHan stod på den sista hållplatsen länge,länge....
Ville inte,kämpade,men det var dags.
Hans sista resa.Det är dags.
Dags att fara.
Han for så plötsligt,men ändå inte.
Ville säja farväl,men hann inte innan han for.
Han åkte före oss.
Vi kommer efter,idag ,i morgon, en annan dag...
Vi kommer efter......
Med kärlek till Henrik.
Sari
Så vackert, söstra mi! Tack!
SvaraRadera