torsdag 7 oktober 2010
Hälta
Jag kan se hans osynliga hälta, hur han linkar där han går. Han slant på Maslows första trappsteg, tillitens trappsteg. Jag kan se hans tårar, barnets tårar i mannens ögon. Barnaögonen som såg en sned värld och trodde den var rak och rätt. Nu syns han inte mer. Han har rusat vidare för att inte fastna, inte fästa sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar