Barnet drömde om natten. Kistan stod framför ytterdörren, den som leder in i huset där morfar bodde. Plötsligt skjuts locket åt sidan och den döde är vid liv igen. Han har konstiga svarta ögon, oseende, men blicken vaknar och ser sig tyst och förvånat omkring. Så hoppar han upp. Frisk, stark och glad. Som på bilden i kyrkan, där han satt på sin cykel, gångstavarna på pakethållaren. Vinden i håret och livsglädjen lysande omkring sig. På väg, en lycklig dag.
"-Vi sprang in i vardagsrummet, mamma, och där åt vi bullar och tårta. Alla skrattade, mamma."
Jag svarar, tårögd och leende: "-Jag tror att morfar kom till dig i drömmen. Jag tror att han vill att du minns honom så. Frisk och glad, vid ett bord fullt av bullar och tårta."
Sorgen över bröstet lättar och jag tillåter mig att tro att drömmen var sann. En liten sekund får jag tro att du lever igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar