"Nu är ängeln borta", så sjunger hon bland tärnor och ljus. Nej, han är inte borta, jag hör ängelns sång. Jag hör ljudet av frasande vingar i en gymnastiksal en tidig morgon i december. Textraden var nyskriven när du första gången låg i min famn. "Är du jordens största skatt?" Jag viskade mitt ja i ditt fjuniga huvud och din nyfödda doft. "Är det själva himlen som jag gungar i min famn?" Ja, jag har sett himlen stiga ner till min jord tre gånger.
Långt ifrån nyfödd är du, min skatt, med den klara flickrösten. Himlen speglas än i dina ögon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar