Stannar i steget den mörkaste och vanligaste av höstmåndagar. På väg mot tvättstugan ser jag att terassdäckets halka glittrar. Hör jag frasandet av nytrampat frostkysst gräs. Ser jag hästhagens pöl spegla världsrymdens oändliga silverljus. En liten månlyst människa tar några steg till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar