Skärtorsdag med röda kinder och fräknig näsa. Sjalett om huvudet och förklädet knutet om midjan. Liten bror får följa med storasyster en bit. Mamman i fönstret ser bilarnas faror. Sedan får två små käringar gå själva. Ett par timmar senare kommer de hem på trötta ben med fyllda korgar. Tänk att det finns platser man vågar lita på.
Långfredag med hagel, regn och solsken. Aprilvädret är ombytlig som puberteten. Barnen ligger förundrade på marken och låter haglet trumma. Vi glömmer att lida och ha långtråkigt. Tror ändå att vi behöver en sådan dag. En dag åt sorg, smärta, lidande och död. En stilla dag att begrunda.
Påskaftonens kalasbord i huset som är lite tommare. Vi gläds åt varandras sällskap. Går ut i garaget. Där står din närvaro. Du säger något glatt och skrattar lite. Får stanna i tvättstugan tills mitt leende lagt sig.
Påskdagens kyrka är full av uppstånden glädje. Körerna sjunger, dottern dansar med nylockat hår. Eftermiddagens gäster är långväga och efterlängtade. Vi tar vid där vi slutade. Tid och avstånd betyder så lite.
Annandagen blir en annan dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar