Änglar

Jag tror på änglar, jag har hört frasandet av deras vingar. Jag tror inte att de kommer nedstigande från himmelen, jag tror att de vandrar på samma jord som vi. Jag har sett dem lysa i mörkret. De ser ut som människor, som du och som jag.

Det kommer stunder när tystnaden bara kan brytas av änglars sång, när mörkret bara kan lysas upp av en ängels sken. Lyssna noga. Öppna ögonen. Det kan vara din tur, det kan vara min.

Jag tror på änglar. Jag tror att de är du och jag tror att de är jag.

Ondskan i vitögat

Jag möter en liten man med bruna ögon och vitt hår. Jag tar hans hand och vi ser på varandra. Hälsar hastigt . Han säger att han ska berätta om ondskan. Han säger att människan inte lär sig, att ondskan fortsätter än. Jag måste gå.

Jag lyssnar på honom, den lille mannen. Han berättar om de obegripliga orden; judeförföljelse, nazister, SS-soldater, Auschwitz- Birkenau, cyklon-b, gaskammare, Josef Mengele, Adolf Hitler. Ondskan i kontrollerad och planerad form, exakt utförd. Iskall. "-Det var meningen att jag skulle leva", säger han. Han lever för att berätta. Vi lyssnar.

Vimmelkantig vacklar jag vidare. Det är en vacker dag. Vårsol och fågelkvitter trots isande kyla.