Tre generationer i en bil. Regnet suddar ut bergens och skogarnas konturer, färgar sjöarna mörkt grå. Molnen har stigit ner från himlen. Duggregnet blåser oss i ansiktet när vi närmar oss. Tre generationer framför grå stenar. Namn och datum. Ni ligger nära varandra. Samlade för alltid. Jorden är svart och kall. Bäddar in den med granris, pryder den med ljung, lyser upp den med en lykta. Du får ett hjärta av mossa. Och så en liten vit sten för saknaden efter en morfar. Gravstenen har en tom ruta. Hon står levande bredvid mig. Tysta reser vi hem igen.
Några dagars lek av vädret och jorden är vit som snö. Ännu en kyrkogård. Vi skyndar oss över med den låga solen i ögonen. Välbekant doft av tjära härinne. Människorna här saknar någon idag. Namn och ålder, ett ljus för var och en. Det blir din tur ett fruset ögonblick. Ljuset tar vi med oss till soffan där du inte längre sitter. Låter det brinna medan kaffet dricks.
Arbetsveckan saktar in. Vid mitt köksbord minns jag hur du kupade dina händer och blåste. Ditt ljud, vi hörde det på alla resor, alla gånger vi tappade bort varandra. Ett helt liv försökte du lära mig. Kupar min händer och blåser. Då hör jag ljudet. Ditt ljud i mina kupade händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar