Jag finns här och tänker på Dig. Inga ord att skriva det gör du så fint själv. Davids farmor har skrivit detta. Hennes visa idag från mig till dig: "Så tag mig upp i famnen och vagga mig till ro, som vinden gungar grenen där fågeln byggt sitt bo. Vår värld har blivit skadad och fylld av våld och strid. Ge oss en plats att vara långt bort från dagens id. Vi är så många vilsna som saknar något mål Det känns som om vår livskompass har mist magnetens nål. Liv, ge oss stillhet, vila så att vi sen kan få, med nya krafter styrkta till våra uppdrag gå. Liv, du som är vår källa ta emot oss i din famn och för till sist oss alla hem till en säker hamn." Tycker om dig! Kramar/Linda
Kära Kristina. Jag tänker på dig i denna svåra stund. Skickar dig några rader av Barbro Lindgren: "Gråt inte för att jag är död Du har min röst den finns i dig den kan du höra när du vill Du har mitt ansikte min kropp Jag finns i dig Du kan ta fram mig när du vill Allt som finns kvar av mig är inom dig Så är vi jämt tillsammans" Stora kramar Karin
Jag hade glömt bort hur vackra ord är. De hade mig helt fallit ur minnet. När jag läser din blogg kommer de tillbaka till mig och jag vet inte varför jag blir ledsen. Men det är nog bra.
Allt är nu mörkt - både utanför ditt fönster och i dina innersta rum. Mörkret kommer alltid att finnas där, men med tiden bara som en skugga som ibland anas. Och plötsligt uppstår där en reva i tiden - ett fönster där du förnimmer den saknade. När det händer så bär med dig känslan och ta fram den när längtan blir stor. Kramar bokklubbs-Maria
Vad tråkigt, Kristina. Jag förstår att ni har en jobbig period nu. Tyvärr är livet ganska grymt ibland Ta hand om varandra! Åsa
SvaraRaderaJag beklagar sorgen..
SvaraRadera<3Tänder ett ljus för Henrik<3
SvaraRaderasyrran
Jag finns här och tänker på Dig. Inga ord att skriva det gör du så fint själv. Davids farmor har skrivit detta. Hennes visa idag från mig till dig:
SvaraRadera"Så tag mig upp i famnen och vagga mig till ro, som vinden gungar grenen där fågeln byggt sitt bo.
Vår värld har blivit skadad och fylld av våld och strid. Ge oss en plats att vara långt bort från dagens id.
Vi är så många vilsna som saknar något mål
Det känns som om vår livskompass har mist magnetens nål.
Liv, ge oss stillhet, vila så att vi sen kan få, med nya krafter styrkta till våra uppdrag gå.
Liv, du som är vår källa ta emot oss i din famn och för till sist oss alla hem till en säker hamn."
Tycker om dig!
Kramar/Linda
Kära Kristina.
SvaraRaderaJag tänker på dig i denna svåra stund.
Skickar dig några rader av Barbro Lindgren:
"Gråt inte för att jag är död
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så är vi jämt tillsammans"
Stora kramar Karin
Era ord bär mig ett steg till genom sorgens långa, mörka skog. Tack!
SvaraRaderaHar inga ord som kan trösta, men skickar mina varma tankar och en kram genom cyberrymden. Dela med dig till barnen också.
SvaraRaderaAnna
Jag hade glömt bort hur vackra ord är. De hade mig helt fallit ur minnet.
SvaraRaderaNär jag läser din blogg kommer de tillbaka till mig och jag vet inte varför jag blir ledsen.
Men det är nog bra.
Allt är nu mörkt - både utanför ditt fönster och i dina innersta rum. Mörkret kommer alltid att finnas där, men med tiden bara som en skugga som ibland anas. Och plötsligt uppstår där en reva i tiden - ett fönster där du förnimmer den saknade. När det händer så bär med dig känslan och ta fram den när längtan blir stor.
SvaraRaderaKramar bokklubbs-Maria
Tänk att jag har så kloka och varmhjärtade läsare!
SvaraRadera