Denna förmiddag är min. Inga barnaröster, inget vuxet sällskap. Bara jag och katten. Lyssnar på tystnaden. Öronen, de susande sönderbråkade, vilar. Förmiddagskaffe, dagens viktigaste måltid. En paus, befriad från mineraler och vitaminer.
Är så lycklig över intensiteten i trebarnslivet. Sjunger matkassarnas och tvätthögarnas lov. Håller reda på föräldramöten, läxor, aktiviteter och glömmer att kolla om äldste sonens kindtänder växer som de ska. Det är liv. Fullt av liv. Men även mammor måste lära sig att hålla balansen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh Kristina vad jag älskar att läsa dina tänkvärda ord!
SvaraRaderaKram Karin
Tack, min vän!
SvaraRadera