Vi reste en sommar. Vi lämnade en gråtande kvinna på en ö i havet. Vi såg henne sakta försvinna bakom vågorna.
Nu har hon rest. Till en annan strand och en annan ö, långt bortom vågorna och havet. Om jag lyssnar noga kan jag ännu höra hennes röst i vinden.
Hon lämnade saknaden kvar, den saknad som varar en livstid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar