När prinsessor döps är kyrkan stor, gästerna kungliga och huvudstaden brusar utanför. När prinsar döps ligger kyrkan mitt i byn, gästerna är nära och björkarna susar utanför.
När prinsar döps slår sommaren ut. Fadern utan prinstitel spelar gitarr och sjunger en sång, den vackraste visan om kärleken fyller kyrkan. Modern behöver ingen tiara, hon strålar ändå. Prinsen lyssnar förundrat och ler. Det är pappas röst, en av de älskade.
När prinsar döps samlas vi för barnets skull, vi som vill finnas där. Vi är dina människor, lille prins.
"Din barndom ska aldrig, aldrig dö."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar