Ondska

Människan i magen, den nyss skapade, den nu växande, borde vara kärlek. Borde vara godhet. Men det händer att skaparen blinkar en stund, just då medkänslans vindlingar formas. Det händer att blinkningen blir så lång att det lilla barnet föds med ett tomrum. Ett oförstående ingenting när medmänniskan närmar sig.

I den människan finns plats för egenkärlek av obegripliga mått. Av stora tankar aldrig tänkta förr. Av skapandet av en alldeles egen världsuppfattning.

Det händer att den människan kliver in i vår värld. Det händer att han lyfter sitt vapen och skjuter. Det händer att ondska finns.