Det blir tid att måla dörrar. Redan innan huset var vårt bad de om färg och jag lovade dem att en dag, en dag ska jag måla er. Länge förblev färgburken försluten och penslarna oinköpta. Men idag hade tiden nått fram till hoppet, viljan och tron. Den flagnande färgen hade fått vara symbolen för allt som inte blev. Idag hittade hoppet målarkläderna. Viljan hade köpt penslar och tron öppnade locket till färgburken.
Jag målade. Sakta försvann den flagnande förtvivlan. Dörrarna lyste av vit lycka. Men så blev penseldragen sorgsna. En text från det onda beskedets sommar kom till mig. "Metastaserna lyser som onda solar på röntgenplåten, medan pappa plockar svamp och målar dörrar."
Jag kände hans närvaro långt ifrån. Jag målar dörrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar