Alltid som barn, sällan som vuxen, men ibland kommer lusten att dyka. Att inte bara simma några svalkande simtag, utan att sänka ner hela kroppen. Känslan att befinna sig under vatten, omsluten. Även den kortaste stund i undervattensvärlden är ett besök i en lugn tystnad. Några sekunders frånvaro av livet på land. Några kraftfulla simtag i vila.
"-Mamma, du kan dyka!" Ja, jag kan faktiskt det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar