Tal vid en minnesstund

(Känsliga läsare varnas, talet innehåller svordomar, som sig bör.)

Det här talet är till nödrimmens okrönte konung.

Han som åt mullroff* till frukost och viff* till middag.
Han som i min barndom hävdade att vi hade en beduin* i badrummet
och ett latrinskåp* i vardagsrummet
och att mamma var femtiofyra år.

Det var alltid lite varmare där han var,
för ingen kunde läsa av en termometer som han.

En gång träffade han den krönte konungen
och " Han var för jävla liten, karln!"

Kantarellerna i skogen bävade när han gick ut för att "överlista" dem.

En god väns ord får bli avslutning: "Jag tror att han var jävligt nöjd med sitt liv."




* mullroff betyder müsli, viff betyder biff. Beduinen var en bidé och latrinskåpet ett vitrinskåp.

Sjukhus

Sjukhus. Denna märkliga stora byggnad innehåller livet i koncentrerad och destillerad form.

Första våningen, en kolsvart natt i april. Klamrar mig fast vid den älskade maken medan värkarna för mig närmare det nya livet. Sådana resor gör man inte ensam. När dagen är ny och klockan snart slår tolv föds en människa.

Sjunde våningen, en strålande vinterdag i januari. Du klamrar dig fast vid min hand. Det är en ung och stark hand. Det gör ont att gå ifrån livet. Sådana resor gör man inte ensam. När nästa dag kommer och klockan slagit tolv dör en människa.

Jag smeker din kind, gulnad och raspig av skäggstubb. "-Älskar dig, pappa. Sova gott". Hur lever man utan pappor?

Dikt

"Säg, har du nån skog
i din himmel Gud
att gå till en finen kväll
En tocken där gammel skog, du vet
med smörsopp och kantarell

Men har du en skog
i nån utkant, Gud
vill jag gå där i ensamhet
och lyssna på bäcken
och fågelsång
hos dig i all evighet"

Gunnar Ehne

Fritt tolkad från värmländska av Kina

Nyårsafton

Uppklädda till tänderna. Det är fest. Smyger in i ditt mörka sovrum. Ur mörkret hörs din röst, förväntansfull och glad. Den låter som du. Och jag blir varm av hopp.

Du har läst recept, planerat och förväntat. Hummer, champagne och oxfilé.

Sedan äter du uttröttad och somnar innan tolvslagets löften. Men den som slåss mot döden med hummer och champagne har vunnit.

Ur mörkret hör jag din röst. Den låter som du.

And the rest is silence

Och fågelungen i den stora sjukhussängen är min pappa. "-Du måste andas!" ber jag. Då andas du igen. Nu andas du inte mer. Jag är ett faderlöst barn.

Tuggor

Sitter här med sorgen, den svarta, och vet att den är mig given. Måste tugga i mig den, trots att den smakar bitter tomhet och tusen tårars hav. Kan blunda än, men varje blinkning ger mig ännu en glimt av det jag inte gärna ser.

Än finns skydd. Som när fostervattnet blir en kudde mot värken. När hinnorna brister blir smärtan skarp och vass.

Det gör ont att vara med om födelse. Det gör ont att vara med om död.

Stjärnor

Det strålar av stjärnor på min väskaps himmel. I natt vill jag blinka till några av dem på andra sidan det stora vattnet. Konstnärssjälen i den lilla staden, hon som alltid har tid. Barndomsvännen i den stora staden, hon har fötterna i båda mina världar. Mina vackra, vackra damer som aldrig tar små snibbar av livet. Den som delat mitt arbete i ett yrke som kostar både skratt och tårar. Vännen som bodde så nära intill, men som var en stannfågel, en av de klokaste.

Ni får mina ord i kväll.

Skymning

Blå skymning i midvintertid. Minutvisaren närmar sig fyra. Stelfruset landskap. Våren vilar under snön. Vädergudarna lovar mer kyla och snö. Snön lovar att lysa i mörkret. Låter julgranen brinna några dagar till.