Nakenheten

Alla dessa nakna kvinnor. Skyddar sig mot vinden med sina handdukar. Köar till en kall dusch på ett blåsigt gärde. De är inte nakna och avklädda. De har inga kläder på sig. Här finns alla former. De som bär ett långt liv i sina kroppar. Celluliter, hängbröst, stora magar, rundade höfter. Här finns de vältränade bredvid de otränade. De unga, nyss formade till kvinnor, i sina slanka idealkroppar. Varför hyllar vi det? Är det inte vackert när livet sätter sina spår?

Sveper min lilla handduk om mig som ett höftskynke. Huttrar i blåsten. Brösten stora och spända av längtan efter den ammande. Ådrorna längs benen buktar ut. De bar en tung mage en tredje gång. Magen prydd av två ärr som går i varandra. Två parallella livslinjer. Världens vackraste tatueringar.

Min tur att duscha. Tar stolt av mig handduken.