Ett slitet och skavt hem. Fullt av sprickor och skavanker. Huset har hyst människor i över hundra år. Alla har lämnat avtryck. En rejäl timmerstock. En utbyggnad. En praktisk spik.
Varje dag sprider vi spår omkring oss. Smulor, fläckar, legobitar och små sönderklippta papperslappar. Suckar och städar som vore jag Sisyfos. Drömmer om något skinande och blankt, praktiskt och smakfullt. Men när små söndertjatade pappersklippare låg hjälplösa i en sjukhussäng med blicken full av smärta, då kunde jag inte städa bort ett enda av hennes spår.
Omfamnar nåden att tröttna på smulor, fläckar, legobitar och små sönderklippta papperslappar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar