Skolavslutning

Hela veckan har skolbarnen sjungit sommarsånger vid frukostbordet. När den efterlängtade dagen faktiskt infinner sig till slut är den grå och regnig som en ledsen höstonsdag. Men de två soltstrålarna skuttar finklädda iväg, fulla av förväntan. De tågar till den fullsatta kyrkan där prästen talar om Jesus och vi får sjunga om Gud. Barnen sjunger en sång om att" tro på Buddha eller bara vara udda, var inte rädd jag är din vän". Jag känner att jag har flyttat en hel tidsepok. Tiden flyter långsammare här.

Hemma blir det tårta med belgiska jordgubbar som tuggas i takt med ösregnet. Klockan tio sitter vi där med ett helt sommarlov i våra händer. Ingen vill räkna dagarna. Oändlighet är en siffra full av möjligheter.