Djupt vatten

"-Mamma!", ropar den glädjestrålande dottern när hon rusar in genom dörren efter simskolan. "-Mamma, idag har jag simmat på djupt vatten! Fast jag hade flytdynor på ryggen."
Ingen rädsla finns kvar efter förra sommarens simskola när du bröt armen och en oskyldig stjärna slocknade i din blick. Ärren på armbågen finns kvar. Ärren i mitt modershjärta finns kvar. Men jag vågade anmäla dig till simskolan igen och du vågade simma på djupt vatten. Simma lugnt över djupa vatten, mitt barn. Jag ska låta dig gå dit om vi måste. Men du får gärna ha flytdynorna på.

Sommarens första dopp

Vi packar badkläderna och åker till barndomens by. Stranden är ny, men badminnet gammalt. Som barn doppade jag tårna någon gång på försommaren och klev inte upp förrän efter den första tidiga höststormen. Mitt vuxna jag sätter sig på en bänk och tänker "kanske". Nästa generation hoppar som ystra kalvar ut i det nästan för kalla vattnet. Den minste sitter vid sjökanten där storasyster har grävt en liten grop åt honom att plaska med tårna i. Snart sitter han i den och hela kroppen spritter av lycka.

Kvällsol över vattnet och båtarna som lägger sig i hamn. Jag blir aldrig hemmablind här. Solnedgången är alltid vemodigt vacker här. Till slut har solen värmt mig tillbaks till badlängtan. Vattenkanten isar vid knäna, men till slut simmar jag. Det var något att längta till en lång kall vinter. Tar upp de huttrande storbarnen som inte alls fryser. Den lille ler med ett sandigt leende.

Kommentarer

Nu kan alla som vill lämna kommentarer på bloggen.

Midsommardag

Midsommardag. Vi tar bilen över bron till den stora ön. Den är bedårande vacker i junisolen. Som en reklamfilm för svensk sommar. Affären är för länge sedan nedlagd och skolan är nedläggningshotad. Men öbor är starka, de startar friskola och protesterar mot vindkraftverk. På andra sidan ön stannar vi vid det gamla fiskeläget. Vid bryggan köper vi glass och drömmer om romantiska middagar på tu man hand. De får vänta. Vår tid kommer.

Vi åker med roddbåt till andra sidan sundet. Till ön som bara har en bofast familj. En fotoutställning berättar om svunna tider, med vindpinade människor och deras livsöden.

Vi grillar vid bryggan och fiskar från linjefärjan som ska ta oss tillbaks. Fiskarna simmar någon annanstans idag. Den lille äter grus av hjärtans lust. Maken slumrar på bryggan en stund. Man vilar gott på varma bryggor vid kalla vatten. En liten promenad längs grusvägar där bilar är förbjudna. En cykel tar dig i maklig takt de 12 kilometrarna runt ön. Kanske en annan dag. Idag ligger vi bara på en brygga i solen och den bitande nordanvinden och låter en timme passera händelselös. Klockan 18 går färjan över sundet.

Ode till bastubadet

Den första bastun är min egen. Längst ner i uthusets källare ligger den. Där huserar två paddor som inte räds bastuns värme. Genom ett källarfönster anar man årstiden utanför. Där inne råder alltid fridens och värmens årstid. Ljudet av sprakande ved och en kamin med glaslucka så att man kan se elden. En hink vatten och en skopa så att man kan höra vattnet fräsa mot stenarna. Känna ångan som öppnar porerna och sinnet. Musklerna mjuknar och stressen rinner av. En bastu att längta till när vardagen är stressig och frusen.

Den andra bastun ligger där himlen är lite närmare. Den ligger på en ö i ett hav som slutat vara salt. Ett hav som har en sol som vilar en halvtimme bakom en annan ö om somrarna. Där värms vattnet till hett i vedkaminen. Där är duschen en halv hink hett vatten och en halv hink svalt havsvatten. Där kan man höra susningarna från den gamla kvinnans björkris. Man ska lukta gott när man bastat.

Den tredje bastun är svart av sot. Den har en massiv stenugn som fylls med ved. Elden fyller rummet med rök som sakta försvinner ut genom den lilla luckan i dörren. Många timmar senare är den rökfri och varm. Då sitter vi i mörkret med sand under fotsulorna och ett enda ljus brinner. Med en suck av välbehag reser man sig och går på brädorna ner mot stranden. Sticker sig lite på barren och aktar sig för myrorna som bits. Spegelblank sjö mellan höga blåa skogar. Ibland varm , ibland iskall när vinden vänt upp bråddjupens vatten ur gravsänkan. Alldeles naken sänker man ner sin bastuvarma kropp och för en stund blir man inte lyckligare än så.

Skolavslutning

Hela veckan har skolbarnen sjungit sommarsånger vid frukostbordet. När den efterlängtade dagen faktiskt infinner sig till slut är den grå och regnig som en ledsen höstonsdag. Men de två soltstrålarna skuttar finklädda iväg, fulla av förväntan. De tågar till den fullsatta kyrkan där prästen talar om Jesus och vi får sjunga om Gud. Barnen sjunger en sång om att" tro på Buddha eller bara vara udda, var inte rädd jag är din vän". Jag känner att jag har flyttat en hel tidsepok. Tiden flyter långsammare här.

Hemma blir det tårta med belgiska jordgubbar som tuggas i takt med ösregnet. Klockan tio sitter vi där med ett helt sommarlov i våra händer. Ingen vill räkna dagarna. Oändlighet är en siffra full av möjligheter.

Nationaldag

Fosterlandet har sitt vackraste väder den sjätte juni. Vi firar vid sjön med kusin och tivoli, glass och grillning. Folket vimlar och njuter en ledig solig junidag. Samtidigt kör en man ihjäl sig en kilometer bort. Idag stod döden i en vägkorsning.

I min trädgård doftar pionerna och margueriterna lyser vita i sin zinkkruka. Skolbarnen står ut en vecka till. Går upp med den lille och ser på soluppgången klockan kvart i fyra. I norra Finland fryser småfåglarna ihjäl.

Kompassriktning

Vi gjorde ett hål i tiden och slängde kompassen. Utanför snurrade världen. Nu tar vi ut en ny riktning. Nålen darrar än.

Promenad i den gråblåsiga förmiddagen. I dikesrenen var almanackan rätt. Lupiner, smörblommor och hundkex fick följa med hem. Midsommarblomstren i en enda tuva fick stå kvar. Än dansar inga små grodor.