lördag 2 maj 2009

Körsbärsträden står i blom

Men någon svala har jag inte sett till. Gräset växer så att det dånar ikapp med gräsklipparen. Barnen bygger indianhyddor och dotterna har fjädrar i håret på ett alldeles självklart sätt. Försöker trä på den yngste sonen ett par skor, men fötter som aldrig tagit några steg vill inte stängas in. De vill fortfarande leva sitt fria liv och känna på världen med tårna och låta fotsulorna vara mjuka och ovandrade. Att få bli buren genom livet ännu några veckor. Att få vandra mycket nära marken, på knä i gräset som måste smakas på. Snart reser du dig i alla dina 83 centimetrar och går. Vart kommer dina steg att leda?

1 kommentar: