Mors dag

Idag förlåter jag huset alla dess skavanker. Ett hus som vilar bland blommande vallmor och vita kaskader av en tidigt blommande honungsros får vara för litet. Ett hus som dols av ett gigantiskt träd med små rosa blommor får ha flagnande målarfärg. En uppfart som avslutas med knappt utslagna blodröda pioner får vara gropig. Utsikten får mig att tvätta fönster.

Mors dag vid vattnet och stranden i solen. Mor till tre. Jag är en mycket rik människa.

Tre mirakel vid min sida. Ingen människa skaffar barn. Man får dem i gåva av livets längtan efter sig självt.

Morgon

06.30, vaknar till hällande regn. Vinden har mojnat. Litet barn vill ha bröstet innan dagen börjar. Någon gång ska vi sluta amma, men ingen av oss förstår varför än. Det botar så många av dina små sorger och släcker närhetstörst för båda. Litet barn somnar om. Puffar bort katten.

Skolbarn hopkrupna i samma soffa framför barnpogrammen, utan att slåss. Frukost med nattens och dagens funderingar. Solen vaknar. Utanför fönstret en vägg av lila. Syrenen i full blom. Doften stark där ute.

I bilen avslutas morgonen med en fråga.
"-Mamma, hur mycket lutar jorden just nu?"

Nykläckta

Sveriges äldsta stadsteater är full av förväntansfulla dansare och deras publik. Här myllrar det av nyckelpigor, fjärilar och snöflingor. Högst upp på läktaren börjar det bli mycket varmt. Ljuset släcks på scenen och i mörkret smyger en dansgrupp ut. Hopkrupna, sovande, väntande tills musiken tar fart. Sträcker på sig, vaknar och kläcks till en virvlande dans. Lilla dottern i strumplästen, dansskorna i tryggt förvar hemma i hallen.

Efteråt får hon blommor och tårta. Sådant botar både tårar och huvudvärk.

Högt uppe i ett träd har småfåglarna sina ungar. På fågelholkens tak sitter katten och fiskar förväntansfullt med tassen genom hålet. Föräldrarna piper förtvivlat på grenen bredvid. Vi lyfter ner katten, mot naturens ordning. Det var för grymt en kväll som denna.

Sommarminnen

Vallmon bugar sina tunga knoppar i startposition. Snart exploderar de i ett rött fyrverkeri. Aklejan har börjat öppna sina klockor och ringer in sommaren under tystnad. Äppelblom på det klippta och det oklippta trädet skänker knyggliga höstfrukter.

Syrenen infriar sitt lila löfte. Drar in doften och reser till barndomen. Jag är sju år och sitter i mormors syrénberså. Jag dricker svartvinbärssaft och äter bullar. Det är juni. Syrenen blommar senare här. Nedanför rinner älven stilla mot kraftverksforsen. Dess lugna vatten är fullt av strömmar. Sågverket dånar på andra sidan vägen. Där ligger barkbitar och väntar på att bli täljda i morfars snickarbod. Sedan. Just nu står tiden stilla.

Andas ut och 30 år har gått.

Jante och hjärta

I storstaden finns en blyg Jante som slinker runt gathörnen. Människorna breder ut sig och tar plats. Du får komma varifrån du vill och skapa dig ett rum. Bland alla människor finns säkert några som får dig att växa på djupet. Men de andra, de du inte känner, har du inget ansvar för. Du finns inte i deras sammanhang och de finns inte i ditt. Känsliga själar kan falla fritt i den rymden.

I den lilla staden ryter Jante högre. Var icke förmäten och högljudd. Här hörs du ändå. Här syns du ändå. Dina grannar och du ryms i samma värld. Utanför affären stannar man och lyssnar på den som vill prata. Någon ber om hjälp. Nästa dag är det din tur.

Man planerar en sjöstad. Vill inte vara en utflyttningsbygd. Den största tillgången vet de inte om. Här finns tid och ett stort hjärta.

Navelsträng

Skoldisco. Sjuåringen klär på sig discokläder. Vill ha utslaget nytvättat hår som man kan svänga med bra när man dansar. Hennes date är hennes bästa kompis. Uppklädd till tänderna kommer hon till dörren. Sista biten går de själva i försommarkvällen. Tio kronor i inträde och dansen slutar klockan halv åtta. Hämtar en rödkindad dotter, lycklig och alldeles okysst. Försommaren har precis börjat. Låt den bli lång.

Storebror packar kudden med tandborsten i örngottet. Han ska sova över. Ivern lyser i ögonen. När vi kommer finns bara tre lyckliga killar i huset. Ingen vuxen är hemma än. Friheten att få göra som man vill en lång stund till. Lyckan går nästan att ta på.

Vill hålla er så nära. Vill lära er flyga. Fågelungarna mina.

Sprickor

Drömmen har stora sprickor där verkligheten sipprar in, svart och klibbig. Förlamar alla lyckliga tankar. Sitter i solen och suckar. Bredvid mig har någon ignorerat den nordliga breddgraden och planterat en vinstock. Torr och sprucken spretar den mot den flagnande målarfärgen på husväggen. Som en omöjlig längtan till Italien. Men idag slog löven ut.

Tankar vid vatten

Så besviken står han i badbyxor på det kaklade golvet. Några av vattendropparna kommer inte från duschen. Han har missat en del av uppvisningen. Men lagkappen är kvar. Håglösa steg mot svikten. Återfår ivern. Den studsar ut genom fötterna när han står vid kortänden och väntar på sin tur. Som siste man i vattnet simmar han med starka simtag. Huvudet under ytan. Hämtar luft, simmar vidare. En vinnare slår i kaklet.

Kanske blir det ingen simning till hösten. Kanske tar det långt tid att renovera det gamla badhuset, kanske går det inte alls. Man skriver några upprörda insändare i lokaltidningen och går vidare. Utanför glittrar kvällsolen i Tidans vatten. Endast beundrad av gräsänderna. Tidan är inte till för flanörer och drömmare. Mitt i vattnet, på några stenar, står tre män och fiskar. Tidan i kvällssol är till för dem som fiskar nors.

Dödens berg

"-Mamma, titta! Jag klättrar upp för dödens berg!"
" -Nej, ta inte i gruset, du blir smutsig."

Kära barn, lyssna inte på mammarösten som har glömt att grushögar kan vara dödens berg som leder in i dödens skog. Den rösten har stängt dörrarna till fantasins fantastiska värld och ser bara grusfläckar och sly som borde rensas bort. Klättra upp för dödens berg och ta ett stadigt tag med häderna. Ingen vet vilka monster som lurar nedanför. Smyg försiktigt genom dödens skog och se upp för floderna med krokodiler i. Vandra varsamt i fantasins land. Befinn dig där så länge du är barn. Bevara sedan kartan dit nära ditt hjärta. Dess stigar kan leda dig rätt hela livet.

Försommarskymning

Motvilligt släpper dagen taget och låter den korta natten komma. Den som vaknar med katter och småbarn kan snart höra fågelsången igen.

Över en stol i köket hänger äldste sonens nyinköpta jeans. Hans lilla pojkkropp förändras. Alla byxor är inte längre för stora i midjan. Omvandlingen till man smyger sig långsamt på. Provhytt för första gången. Körde ut mamma. Markerade sitt privata rum. Där är mammor inte välkomna. De får vänta utanför.

När han var alldeles nyfödd var han den ynkligaste bebis jag sett. Betvivlade på allvar att han skulle växa upp. Trodde att han skulle gå sönder långt innan dess. Men 2300 gram har blivit 35 kilo. Han gick inte sönder.

Äppelträd

Klippte äppelträd i morgonljuset. Grenar som pilar mot solen föll till marken. Försökte hitta trädets form och vilja. Läste någonstans att trädbeskärning inte är en kamp mot trädet, det ska göras med känsla. Vet inte hur det är med min känsla för träd. Den yngste satt bland grenarna och smakade nyfiket på de späda bladen. Världen upptäcks bäst med munnen. Man kan bara hoppas att den inte är giftig.

Nostalgi om våren

Längst inne i garderoben ligger en grön väska och väntar. Där ligger minnen från mitt gamla liv. Igår ramlade den ut till ljudet av en suck i hjärtat. Två kalendrar. Två års arbete och fritid. Storstadsliv, arbete och två barn. Bläddrade fram dagen för två år sedan. En annan värld. På restaurang med bokklubben. Minns promenaden genom staden. Skir vårgrönska. Människor som öppnade sina ansikten mot solen. Öppnade dörrar. Förväntansfullt sorlande. Den stora katedralen i kvällsljus med gräsmattan full av maskrosor och studenter. Det var en lycklig promenad till en lycklig kväll.

Här i hemmalandet formades jag till barn och tonåring. Här är hemma. Där blev jag vuxen. Där är hemma.

Körsbärsträden står i blom

Men någon svala har jag inte sett till. Gräset växer så att det dånar ikapp med gräsklipparen. Barnen bygger indianhyddor och dotterna har fjädrar i håret på ett alldeles självklart sätt. Försöker trä på den yngste sonen ett par skor, men fötter som aldrig tagit några steg vill inte stängas in. De vill fortfarande leva sitt fria liv och känna på världen med tårna och låta fotsulorna vara mjuka och ovandrade. Att få bli buren genom livet ännu några veckor. Att få vandra mycket nära marken, på knä i gräset som måste smakas på. Snart reser du dig i alla dina 83 centimetrar och går. Vart kommer dina steg att leda?

En nyfödd blogg

De första tveksamma bokstäverna i en alldeles nyfödd blogg. Om tre barn och en katt. Om livet i ett litet skevt hus bredvid hästhagen ett stenkast från stan. Om flytten från storstaden till det stilla livet i hemmalandet. Om allt som blev som vi tänkte, om allt som blev på sitt alldeles egna egensinniga vis, sådär som det ostyriga livet är.

Idag är en alldeles bedårande dag med skir grönska och strålande sol. Som att bo i ett vykort. Tulpanerna lyser mot stenmuren och syrenknopparna lovar en dröm i lila. En dag att dyka ner i jorden och fylla näsan med damm och jord och lyckliga dofter. Drömmer om margueriter i en zinkkruka och lyktor i det förvuxna vårdträdet. Tänkte sitta där i skymningen och spana ut över hagen och bilarna och grannarna. För jag är en nyfiken natur.

Barn, katt och kompisar virvlar omkring mig. De älskade tre, samma förutsättningar men helt olika blandningar. Rikedom med desssa tre personligheter att hantera. Vånda och bekymmer, glädje och kärlek. De formar oss, ibland hårdhänt. Fortbildning på högsta nivå.

Och så en katt. En ny katt som försöker fylla tomrummet efter den överkörda och sörjda. Han litar på att vi vill honom väl nu. Hoppas han blir kvar hos oss länge.