Porträtt av min tonåring

Han släntrar långsamt nedför grusvägen, lång och bredaxlad med mörknande röst. Ansiktet på väg att hitta sin form. Han, som  var det sköraste lilla barn jag burit. Barnet som bar dockkläder och hade ben breda som min tumme, hur kunde han växa upp? Är det han som går nerför grusvägen? Är han min tonåring?

Vi klamrade oss fast vid varandra, jag och mitt sköra lilla barn. Det var han och jag mot världen. Aldrig hade den varit så full av farligheter.

Nu släpar han jympadojorna i gruset, storlek 41. Han tar hellre bussen till skolan, väljer sin egen väg dit, trots att vi ska åt samma håll.

Han kan titta ner på mig med sin lugna ögon, sucka lite. Han ska inte längre åt samma håll som mamma. Det kunde vara sorgset, men jag vet att han kommer hem igen.

Till Hanna

Till Hanna, som fattas oss sedan den tolfte augusti. Dikten skrevs den trettonde augusti.

Idag bär jag sorg
och tusen tårars tyngd
Sörjande en människa av tro, hopp och kärlek
Saknande en människa
som alltid kom för sent
för hon hade alltid tid

Må döden aldrig tysta
musiken som var hon
tron som hon bar
kärleken som var hennes

Idag bär jag sorg
och tusen tårars tyngd

Domkyrka

Tydligen tystnade orden här vid nyår. Nu längtar de ut igen.

Domkyrkans portar är stängda, vi får ta den mindre dörren. Då blir det lite lättare, minnet slår mig inte rätt i magen. Nyss var jag här, i den alldeles fullsatta, alldeles tysta domkyrkan. Nyss var jag här och lyssnade till tonerna av henne vi tog avsked av. Hon sjöng att hon inte ville sluta sina ögon och somna, att hon inte ville missa någonting. Hon sjöng för barnen, de nyss födda, genast borttagna. Hon sjöng en mors sång för sina ofödda barn, om att vandra i gränslös kärlek.
Till barnen som gick fram till kistan fanns ingen sång. Till mannen som stod ensam kvar fanns ingen sång. För dem fanns bara tystnad.
För alla de sörjaned sjöng hon till sist sången om himlen hon trodde fanns. Iskall död, varm tro.

Idag är vi få. Några glada unga människor. Lite fniss, lite prat. Ungdomens lätthet. Ett kort besök, sedan vidare. Ända upp i kyrktornet får vi gå idag. Tunga steg till vidsträckt utsikt. Skrattande går ungdomen ner.