Strax innan jul lade jag örat mot väggen, den där som man kan gå in i. Jag hörde ingenting. Jag har varit där förut, i den smak och doftlösa tystnaden. Ett sorts smärtsamt ickeliv. Den här lördagen tappade jag min röst och somnade.
Sov tills dagen mörknade. Satt tyst i min soffa. Lyssnade och bromsade. Julstökade med gråten i halsen. Julviljan vann. Några veckor senare hör jag min sång igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lilla Kråka, jag älskar din blogg och allt det vackra du skriver!
SvaraRaderaTack, Mia min vän!
SvaraRadera