Den sista dagen smyckar sig i frost och samlar sina dagar. Knyter ihop en säck full av längtan, uppfyllda hopp, oro och ängslan, glädje och sorg. Det nya årets första dag har ett täcke av snö. Hon ser det gamla gå bort över den ofrusna sjön.
Barnen går ut innan frukosten för att hinna bygga den allra första snögubben. Regnet lurar bland molnen. Huset har ekat av barnskratt och vilda lekar, men sådant är bra för hus. De står stadigare då.
Ett nytt år med ofyllda dagar. Jag vet vad jag drömmer och längtar, men jag har nästan glömt vad jag vill. Jag vet vad jag räds, vad jag fruktar. Jag lovar ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar