Telefonsamtal

Han svarar med en ny röst som ingen förut hört. Han har inte tid för mig. Han måste bära sitt barn. Jag lägger på och ler. Han har förstått allting. Han måste bära sin son på sina starka fadersarmar. Nu och alla deras dagar.

Strax innan jul

Strax innan jul lade jag örat mot väggen, den där som man kan gå in i. Jag hörde ingenting. Jag har varit där förut, i den smak och doftlösa tystnaden. Ett sorts smärtsamt ickeliv. Den här lördagen tappade jag min röst och somnade.

Sov tills dagen mörknade. Satt tyst i min soffa. Lyssnade och bromsade. Julstökade med gråten i halsen. Julviljan vann. Några veckor senare hör jag min sång igen.

Nyårsdag

Den sista dagen smyckar sig i frost och samlar sina dagar. Knyter ihop en säck full av längtan, uppfyllda hopp, oro och ängslan, glädje och sorg. Det nya årets första dag har ett täcke av snö. Hon ser det gamla gå bort över den ofrusna sjön.

Barnen går ut innan frukosten för att hinna bygga den allra första snögubben. Regnet lurar bland molnen. Huset har ekat av barnskratt och vilda lekar, men sådant är bra för hus. De står stadigare då.

Ett nytt år med ofyllda dagar. Jag vet vad jag drömmer och längtar, men jag har nästan glömt vad jag vill. Jag vet vad jag räds, vad jag fruktar. Jag lovar ingenting.