Ser barnen som famlar, deras världar har ostadiga väggar. De skriker, men hör inget eko. De slår, men slår i tomma luften. De undrar, men ingen svarar. Hur ska de hitta i denna världen? Barnen med karta utan gränser. Barnen med vinglande kompass.
Våga ta emot dem när de faller, ge dem väggar. Våga möta deras skrik med ditt, ge dem eko. Våga möta deras knutna näve, var deras motstånd. Svara dem när de undrar. Ge dem gränser och visa dem riktning. Låt det ta tid. Din tid måste ibland bli barnets tid. Ditt nej måste ibland bli barnets ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så sant, så sant...
SvaraRadera