Barndomens platser är märkvärdiga. Jag vet precis var våren sätter ner sina blomsterklädda fötter där. Börja tidigt att leta efter tussilago på gräsmattan mellan hamnarna, där det en gång fanns en såg. Jag kan minnas resterna av en hög skorsten, för länge sedan försvunnen. Fortsätt sedan längs kanalen, till slussen där det en gång sprang nyfödda lamm i hagen så här års. Där, bakom ladan, vid grusvägen in i skogen mot den okände Arvids lada, växer blåsipporna.
Slå dig ner en stund innan du vänder tillbaks mot byn. I den lilla skogen vid barndomshuset är marken vit av vitsippor, färdiga att plockas. Gå sedan över bron vid bäcken, den som en gång var en spång, farligt nära vattnet.På andra sidan den numera breda och barnsäkra bron lyser gullvivor som vårsolar nu. Stora gröna blad mellan vivorna blir snart till ljuvligt doftande liljekonvaljer med klockor som ringer in försommaren. Men det är en annan historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad härligt att läsa om vår barndoms by. Om jag åker till Sjötorp på våren brukar jag alltid gå och titta efter blåsippor på precis samma ställe, sluss 4-5 och likaså med tussilago där nere vid hamnen. Nu har jag hittat mina blåsippe- och tussilagoplatser här i Linköping. Härligt! Há det bra! Kristin Ahrle
SvaraRadera