Tränger ihop oss nära varandra på aftnarna. Julafton och nyårsafton. Julbordet saknar gravlax. Vi saknar en människa. Förra årets nalkande sorg, så tydlig att vi kunde ta på den, har bytts mot vanan att du inte är här. Pratar om dig. Sjunger snapsvisan som fick dig att stiga ur sängen för ett år sedan. I minnet ser jag dig sitta i soffan. Ett litet fjunigt huvud på en tapper man. Av ren vilja fanns du där på nyårsafton också innan du la dig till vila.
Så är det gjort. Den första julen. Ett första nyår. Där framme lyser den tionde januari.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar