Målarfärg

Novembers pensel målar världen mjuk och mild. Den mest underskattade av månader sjunger världen till ro. Huggtänder köps in till ivriga monsterbarn. Blodfärg provsminkas. Bakom kommersialismen finns behovet att bli skrämd, att närma sig okändhet och död. Vi kommer alla att bli rädda, vi kommer alla att dö.

Någon rensar ur, möblerar om och köper målarfärg. För när någon dör fortsätter någon annan att leva.

Silverspegel

Stannar i steget den mörkaste och vanligaste av höstmåndagar. På väg mot tvättstugan ser jag att terassdäckets halka glittrar. Hör jag frasandet av nytrampat frostkysst gräs. Ser jag hästhagens pöl spegla världsrymdens oändliga silverljus. En liten månlyst människa tar några steg till.

Hälta

Jag kan se hans osynliga hälta, hur han linkar där han går. Han slant på Maslows första trappsteg, tillitens trappsteg. Jag kan se hans tårar, barnets tårar i mannens ögon. Barnaögonen som såg en sned värld och trodde den var rak och rätt. Nu syns han inte mer. Han har rusat vidare för att inte fastna, inte fästa sig.

"Instruktioner för skalbaggar"

För att man skall kunna flyga måste skalet klyvas
och den ömtåliga huden blottas.
För att man skall kunna flyga måste man högst upp på strået
också om det böjer sig och svindeln kommer.
För att man skall kunna flyga måste modet
vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda.

Margareta Ekström