Hon kom till oss efter oändligt många minuter och sekunder med tung snö fallande utanför i den slaskande morgonen. En dotter med allt det okända hos en nyfödd människa. En liten storebror tog mina dagar. Om natten lärde du känna mig, genomskådade mig med din outgrundliga blick.
Åtta och ett halvt år senare är du lika klok. Du behöver en dag att se mig och att bli sedd. Så vi reser iväg en stund. Vi ser en ny stad och vi ser varandra över kaffekoppen och festisen. Vi vistas hos varandra i tvåsamhet en stund. Älskade unge, du är min och din egen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är så otroligt duktig på att skriva och skriver så fantastiskt fint om olika saker. Hörde från Linda att du har en blogg och det är jättekul att läsa din blogg. Hälsa Mariestad från mig!
SvaraRaderaMariestad hälsar och tackar!
SvaraRaderaTack du Kråkan...Jag känner som du, som ni...
SvaraRaderaKramar Linda och dottern min