Församlingshemmets röda träbygggnad mellan fruktbara åkrar ett stenkast från kyrkan. Tacksägelsegudstjänst och den helige Mikales dag. Barnkörens ljusa röster sjunger om änglarnas vingar som smeker din kind och jag kan höra suset av dem. Änglar har inga namn säger prästen. Men ibland får de våra namn, ibland får vi änglavingar. Så är min tro. Ibland kommer änglar till oss i en älskad människas skepnad och smeker våra osmekta kinder. Då får de både ansikte och namn, de namnlösa och ansiktslösa. Så är min tro.
Tioåringen lutar sitt huvud mot min axel. Bara han och jag i publiken. En sällsynt stund av tvåsamhet. Och han hittar ett sätt att beröra innan han cyklar vidare till nästa äventyr.
Lillasyster ser mig i ögonen och sjunger om mamma. "Det jag ber om på lördag, det brukar jag få." Och jag jämförs med Gud. Stillar min häftiga själ. Mänskligheten brusar i mig. Men livet har givit mig tre underverk. Närmare himlen än så vill jag inte komma i jordelivet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar