Stormens öga

Någonstans har jag en tavla, inköpt på ett konstmuseum i Skagen. En gammal och livfull konstnär hade målat havet. En målning föreställde stormens öga.
"-Där, mitt i stormen, är det alltid lugnt", sa mannen. Han hade rätt.

I nöd och lust har vi lovat. Vi valde nöden för att finna lusten. Vi valde kaos för att finna frid. När verkligheten vrålar utanför tillåter jag mig att stänga dörren och sluta ögonen. Jag hör inte telefonsignalen och diskberget som ropar uppfodrande. Jag hör inte det ohållbara. Jag hör barnets lugna sovandning och värmen från hans trötta kropp. Här, mitt i stormen, är det alltid lugnt.