De senblommande fröerna imponerar mig mest. Satte dem i maj. Ingenting hände under den kalla våren. Grälade på dem ibland. När jag hotade att kasta dem dök de motvilligt upp. Små och ynkliga, ville inte växa. Till slut fick de iallafall komma ut från sin plantskola till rabatter och krukor. Där stod de och tjurade hela juni. Men sedan visade de sin växtkraft och kastade sig över staket och kanter. Blommar så att de mörknande nätterna lyser. "-Tålamod!", ropar de åt den otålige odlaren.
Plockar körsbär från urgamla träd fulla av lavar och förtorkade grenar. Ett är till hälften beskuret under en vårdag som förvandlades till vitaste vinter. Sura och röda ger den magra skörden underbar saft.
Vill tukta det vildvuxna varsamt. Låta det gamla åldras med värdighet. Tills dess historia är berättad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar