Kyrkan nedsläckt, klädd i svart. Stilla veckan är två timmar gammal. På skärmen en bild av vår jord. Mörkret har brett ut sig, men i väster lyser den i klaraste blått. Körens toner studsar mellan valv på valv. Ljus tänds i mörkret. Hon sjunger med sin mörka, unga röst. Ungdomens allvar med en ton av tår. " Om du har hemlängtan så ge mig din hand, jag ska hålla den." Tyst lovar jag henne detta.
Vi går hemåt i frid.
söndag 29 mars 2015
onsdag 25 mars 2015
Våffeldag
Hon ringer på kvällen. Det är dags att tända det blå ljuset. Det som är hans. Hon har haft det i fem år nu. Lågan lyser i hennes mörkaste dagar. Hon minns den första ringen, den andra ringen, hans namn och hans dag. Jag säger att hon är välkommen. Att hon inte ska minnas i ensamhet.
Strax innan hon ska komma faller plötsligt ett kristallglas ut ur sitt skåp. Tusen skärvor tunt glas över köksgolvet. Är det du, pappa?
Strax innan hon ska komma faller plötsligt ett kristallglas ut ur sitt skåp. Tusen skärvor tunt glas över köksgolvet. Är det du, pappa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)