Ett långsamt farväl

I skymningslandet går drömmarnas trädgård till ro. Ännu en vår med skirt grönt och förväntansfulla knoppar. Tulpanerna lyser röda mot nyklippt gräs. I den svarta tunnan står de lila mot gul bakgrund. Vid deras fot har några penséer valt att så sina frön. Klätterrosen vill spränga taket som hindrar dess väg mot himlen. Och så brännässlor. Överallt denna oönskade nyttoväxt. En av dessa ojämna kamper.

 Duvparet har kommit tillbaka. De grälar högljutt i trädkronorna. Ekorren försvann från sin hassel förra sommaren, kanske kommer han åter. En liten kopparorm ringlar iväg mot nya gömställen.

Körsbärsträden går i blom. Några dyrbara dagar av vitt och mandeldoft. Bakom dem står syrenerna beredda med svällande knoppar.

Drömmarnas trädgård går till ro i skymningslandet. Vem ska drömma dess drömmar nu?

På glänt

När skymningen faller öppnar vi sovrumsfönstret. En ny vår värmer kvällen. Ännu bär träden bara kvistar, men knopparnas konturer anas nu. Vi längtar som man gör efter allt detta mörker, all denna kyla.
Nytt syre strömmar in genom fönstret. Fyller sovrummet och drömmarna med fågelsång. Det är en ny  vår, en ny tid.

Små gropiga vägar

Vid kyrkan kommer nerförsbacken. Mitt över vägen står fullmånen. Åkrarna målade i silver. Utmed landsvägen finns en avfart i mörkret. Endast den som känner till den hittar den i månskenet. Liten, gropig och dold kan den vägen leda till en vän.
På andra sidan åkrarna lyser en påskbrasa. Fyrverkerier sprakar på natthimlen. En mycket stor och mycket svart hund skäller för första gången. Påskafton lovar en påskdag när frosten tinat.

I ungdomens spår

Han frågar efter min tid igen. Diskret stillsamt. Jag ger honom en stund. Skogens friska luft som längtar värme. Vi anar en vår. Snart ser jag bara hans rygg. Ungdomens lätta steg i uppförsbacke.

Jordtimmen

Kyrkan nedsläckt, klädd i svart. Stilla veckan är två timmar gammal. På skärmen en bild av vår jord. Mörkret har brett ut sig, men i väster lyser den i klaraste blått. Körens toner studsar mellan valv på valv. Ljus tänds i mörkret. Hon sjunger med sin mörka, unga röst. Ungdomens allvar med en ton av tår. " Om du har hemlängtan så ge mig din hand, jag ska hålla den." Tyst lovar jag henne detta.
Vi går hemåt i frid.

Tre Barn o En Katt: Våffeldag

Tre Barn o En Katt: Våffeldag

Våffeldag

Hon ringer på kvällen. Det är dags att tända det blå ljuset. Det som är hans. Hon har haft det i fem år nu. Lågan lyser i hennes mörkaste dagar. Hon minns den första ringen, den andra ringen, hans namn och hans dag. Jag säger att hon är välkommen. Att hon inte ska minnas i ensamhet.

Strax innan hon ska komma faller plötsligt ett kristallglas ut ur sitt skåp. Tusen skärvor tunt glas över köksgolvet. Är det du, pappa?