När prinsar döps

När prinsessor döps är kyrkan stor, gästerna kungliga och huvudstaden brusar utanför. När prinsar döps ligger kyrkan mitt i byn, gästerna är nära och björkarna susar utanför.

När prinsar döps slår sommaren ut. Fadern utan prinstitel spelar gitarr och sjunger en sång, den vackraste visan om kärleken fyller kyrkan. Modern behöver ingen tiara, hon strålar ändå. Prinsen lyssnar förundrat och ler. Det är pappas röst, en av de älskade.

När prinsar döps samlas vi för barnets skull, vi som vill finnas där. Vi är dina människor, lille prins.
"Din barndom ska aldrig, aldrig dö."

Godot

I körsbärsblommens tid sätter vi oss i solen på uttjänta plaststolar med garagets outgrundliga oordning som bakgrund. Ett barn snurrar runt oss medan vi pratar om livet. Vi säger att den där Godot, honom slutar vi att vänta på. Han kommer ändå aldrig.

Barnet cyklar runt, runt. Duvorna har byggt bo i närheten. Den övergivna bilen blir ett med naturen och i den tömda dammen söker en vattensalamander vatten medan solen värmer och vi tar farväl av Godot.