De rustar sig. Klär sig i svart. Sticker nålar genom huden. Sätter färg under skinnet. Det är enklare om vi förfasar oss. Om vi hör den kaxiga tonen. Om vi låter oss skrämmas.
Under rustningen finns en människa. Du kan se henne om du vågar. Hennes ishavsgröna ögon ser dig motvilligt under lugg. Om de vågar tro att hon inte skräms. Var försiktig. Människan är ömtålig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar