En regnig dag i juli

Det finns människor som man lutar sig mot med ett helt liv. Människor som man badat i vattenpölar med iklädd läckande galonbyxor. Människor som man cyklat iväg på tältsemester med i oskuldens tid. Människor som man våndats över den första kyssen med. Långt senare kan man mötas en regnig dag i juli och tala om utökade semesterdagar och installationer av bergvärmepumpar till ekot av en uppväxt.

Resan del V

Till slut vänder vi hemåt. Den lilla båten lämnar den vinkande kvinnan och de skällande hundarna bakom sig. Ön blir mindre och mindre. Barnens hjärtan brister i blåsten. De kommer att läka, bli starkare. Till nästa gång.

Dagen mörknar mot kväll. I söder är natten svart och regnig. Vi saknar soluppgången efter klockan ett. I Västerås vänder du dig mot mig. Barnen sover. Klockan är 02.18. "-Nu har vi åkt 300 mil."

Den sista biten dansar älvorna över ängarna i gryningen. Där är våra grindstolpar. Här är vårt hem. De vita rosorna har överlevt vintern och slagit ut.

Resan del lV

Sista natten tillsammans. På en ö i havet värms en bastu. Denna varma sommar har värmt havsvattnet och de badar tillsammans, gång efter gång. Uppspelta plaskanden och glada rop färdas över vattnet. För en stund har de samma ålder. Min stund i bastun blir ensam och stilla. 85 grader, vattnet fräser till vattenånga på stenarna. Havsvattnet svalkar min nakna kropp och man undrar vem som uppfann badkläder. Kvällen är ljus, tiden går inte att uppskatta. I väster är klockan en timme tillbaks. Här befinner vi oss i framtiden.

Resan del lll

Här lutar jag mig tillbaka i pinnsoffan och betraktar. Låter dem odla sin relation och ställer mig i bakgrunden. Jag är alltid deras bakgrund, jag finns alltid kvar. Barnen behöver alla sina viktiga människor. Kärleken lyser om dem. De ska leva länge på minnet. Jag lär mig mycket om långsamhetens lov. Lär mig att backa och ser alla mina fyra diamanter, var och en. Förvarar kunskapen närmast hjärtat. Bär med den in i vardagen.

Resan del ll

Resan går vidare genom städer och höga kuster med vidunderliga utsikter. Övernattar på en stor turistförvaring. Fylld av barnaktiviteter, men barnen saknar den lilla skogssjön. Långsamt blir träden kortare, avstånden längre och himlen lite närmare. Långt mellan städerna, avståndens definition förändras. Platsen de längtat sig tårögda efter finns faktiskt. Vi tystnar och fyller bilen med förväntan. Där, ett blått hus, det måste vara deras. Jo, de saknade människorna bor faktiskt här. Hundarna rusar skällande emot oss. Vi är framme.

Resan, del l

Somliga resor är mycket långa och mycket viktiga. Vi färdas i bil genom sommarlandet och låter det ta tid. Stannar vid en hembygdsgård med café och loppmarknad. Köper till min förvåning en handarbetsbok från sent sjuttiotal, trots att jag regelbundet slarvar bort min egen symaskin. På eftermiddagen korsar vi älven jag sam i som barn. Ortnamnen blir välbekanta och dialekten mjuk. Första övernattningen planeras till en plats där min far sov förra sommaren. Där är fullt, men jag kan ana hans fotspår i sanden. Vi reser tillbaka en mil. Får veta att morfars far, Georg Bartolomeus, föddes här. Barnen badar i skogssjöns mjuksvarta vatten. Vågorna viskar en
hälsning från mormor, syslöjdslärarinnan. Hon skickade mig en handarbetsbok. Somnar leende, omgiven av goda andar.