Lucia

Tre luciatåg. Det första på en smyckad dagisgård. Färgade islyktor, förväntansfulla föräldrar. Frostigt och fuset. Litet barn lämnas hastigt i en annan famn. Undrar och gråter när vi går. Luciatåget väller fram. Sist de minsta. Liten son får se sin pappa och gråter förtvivlat. Pappan ser sitt barn. Tar honom i famnen och glömmer sin blygsel. På scenen med småtomtar, pepparkaksgubbar och tio lucior står en far och sjunger om en blinkande stjärna. Han har ett tryggt litet barn på sin arm.

När kvällen kommer åker vi i mörkret utan snö till kyrkan mellan åkrarna. När den är fullsatt släcks den ner. Tärnorna skrider in i dunklet utan tända ljus. Flöjttoner sipprar fram bakom altaret. Så kommer lucia och ljusen tänds. Den minsta tärnan skruvar på sig. Så gärna vill hon stå på en scen, men i år vet hon vad nervositet är. Till slut kommer hennes stund vid mikrofonen. Klara toner, alla orden rätt. "Men, mamma, jag var så rädd så att det inte var roligt."

Söndag morgon, den trettonde december. Ett luciatåg med två deltagare. Lucia i full mundering. Gossen endast iklädd röda kalsonger. Lucia har gått upp halv sju för att hinna. Tassande i trappan. Sång och en frukostbricka. Hon har kokat kaffe för första gången. Aldrig har kallt kaffe smakat så gott.