Den mulnaste söndag som november erbjuder får fäderna en egen dag. Det har de förtjänat. En far som ger modern sovtid efter en sömnlös natt. Mamman vaknar ibland av höga skratt. När hon vaknar står diskberget kvar. Men det står kvar till ljudet av gläjde.
Vid ett kaffebord sitter tre personer och en objuden gäst. Han har ett fasansfullt namn som han har tatuerat i faderns magra armar, tunna vita hår och trötta blick. Länge har han gömt sig, men idag syns han. Ögon som sett honom önskar att de sluppit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar