"A room of ones own."

Saknar min bibel, full av tonårstro och understrykningar. Hittar en liten flyttlåda med texten "OBS! Flyttas ej!" . Bibeln låg inte där. Men lådan hade innehållit det jag behövde för att kunna bo kvar i ett utflyttat hus ända till slutet och känna mig hemma. Block, penna, en bok för tankar, kanske en roman eller veckotidning, "Tusen skäl att leva". Dom Helder Camaras visdom, om lyckan att tro på en blå liten häst och att samtala med en myra.

Inget av allt detta viktiga låg där. De är utspridda och omflyttade. Jag behöver kända ord med tröstande melodi. Jag behöver en penna för att leva.

Adventsljus

Låter de mest väderbitna möblerna stå kvar ute. Hänger några lyktor i träden runtom. Lägger äpplen och granris på bordet. Margueriten är för länge sedan borta. Slingrar ljusslingan om trädet, men den vill inte lysa.

Solen lyser i dess ställe. Avslöjar den försummade julstädningen. Tänker pynta ändå. I det tidiga mörkret syns inget damm. Adventsstjärnorna sprider sitt förlåtande sken.

Förväntan tänds i barnens ögon. Det stundar födelsedag och jul. Vill elda under deras längtan och infria deras önskningar.

November

En kravlös månad på låga varv. Allt saktar in. Vi förväntar oss tre grader och ösregn. När solen lyser en förmiddag går jag ut och gläds åt att inte frysa. Alla måsten har gått till vila i november.

Dova färger. Bruna vindruvor mot flagnande gul förrådsvägg. Trötta astrar som nästan tappat färgen. Den stolta solrosen lutar sitt huvud och väntar på att bli fågelmat. Lysande röda äpplen på bara grenar. Ids inte plocka dem när jag kan sitta i vindskyddet och beundra dem. Törnrosornas nypon mot taggig bakgrund. I rundeln bidar julrosen sin tid.

Och i den stora staden i öster tänds novemberljus.

Fars dag

Den mulnaste söndag som november erbjuder får fäderna en egen dag. Det har de förtjänat. En far som ger modern sovtid efter en sömnlös natt. Mamman vaknar ibland av höga skratt. När hon vaknar står diskberget kvar. Men det står kvar till ljudet av gläjde.

Vid ett kaffebord sitter tre personer och en objuden gäst. Han har ett fasansfullt namn som han har tatuerat i faderns magra armar, tunna vita hår och trötta blick. Länge har han gömt sig, men idag syns han. Ögon som sett honom önskar att de sluppit.

Halloween

I år krockar de, helgonens dag och monstrens. De som sörjer och minns tillsammans med barnen som närmar sig det skrämmande. En stilla låga och ett busigt barn. På varsin sida om livet. Den som ska ge sig ut i världen behöver verktyg att hantera rädslor. Verklighetens drakar spyr giftig eld, ändå måste vi slåss mot dem.

Vi slåss i rättssalar och hoppas att Justitia är lyhörd. Vi slåss i sjukhussalar och hoppas att cellgifterna är skydd nog. Verkligheten överträffar alltid dikten. Kanske biter ditt svärd idag. Kanske skipas rättvisa. Kanske får du fler dagar att leva.