Papperslappar

Ett slitet och skavt hem. Fullt av sprickor och skavanker. Huset har hyst människor i över hundra år. Alla har lämnat avtryck. En rejäl timmerstock. En utbyggnad. En praktisk spik.

Varje dag sprider vi spår omkring oss. Smulor, fläckar, legobitar och små sönderklippta papperslappar. Suckar och städar som vore jag Sisyfos. Drömmer om något skinande och blankt, praktiskt och smakfullt. Men när små söndertjatade pappersklippare låg hjälplösa i en sjukhussäng med blicken full av smärta, då kunde jag inte städa bort ett enda av hennes spår.

Omfamnar nåden att tröttna på smulor, fläckar, legobitar och små sönderklippta papperslappar.

Skolstart

Så tar evigheten slut och vi cyklar iväg i morgonsolen med ett helt sommarlov i skolväskorna. Förväntansfullt och lite nervöst. Dagen blir varm och badvänlig. Stranden saknar barn, men vi är där. Solen glittrar lite blekare nu, men vattnet är fortfarande varmt. En skolstart går lättare om sommaren ler ett tag till.

På kvällen reser jag till barndomslandet. Springer längs vattenvägen och fötterna minns. För tusen somrar sedan sprang de här, kväll efter kväll. Det är länge sedan nu. Men det känns när jag springer rakt in i minnet.

Cyklar ner till sjön. Här är vattnet kallare. Kvällsdoppet svalkar och renar.

Reser hem igen. Vit kyrka. Vita kor vid ån. Sakta faller skymningen.

Besök

Vi ringer varandra och förvarnar. Förväntar oss förberedelse inför besök. Vill själva vara förberedda. Kanske städar vi, av hänsyn och respekt. Kanske vill vi bjuda på något för att visa vår uppskattning. Så finns det någon som plötsligt står i hallen och undrar om det finns något kaffe. Som gärna tar en bit mat om middagen står på bordet. Som kokar kaffe om det inte finns. Som kanske jobbar en stund. Det är en utrotningshotad art. Detta var barnets sätt att träffas. Det var före mobiltelefonens tid. Då klev man rakt in i andras liv utan att fråga först. Få minns längre hur man utövar detta umgänge. Det är hårfint och kräver stor respekt.

Men tassar du tyst på tå in i min hall, utan att fråga först, så är du alltid välkommen.

Vinbärsskörd

Lysande röda klasar under väldoftande blad. Längst bort i trädgårdens hörn, bredvid komposten. En ensam vinbärsbuske. Dags att skörda. Den minste och jag fyller burken. Jag stoppar i och han plockar ur. Hans vita tröja får röda fläckar som minnen.Bakom granen frustar en häst. Den lille skrattar och härmar. En duva hörs i snårskogen. Landsvägsbullret försöker överrösta den. Myggorna vill vara med på kalaset.

När augustikvällen mörknar kokar jag saft. Sommarminne på flaska. Trots sockret lite sur och kärv. Röda vinbär mister inte sin karaktär. Kanske sammanfattar de en sommar. En söt, sur och kärv sommar.